Time out
Idag har jag stickat hela dagen, bara gjort avbrott för måltider och jag har så jäkla ont i tummen! En god natts sömn och lite massage, sedan skall jag göra en come back som heter duga. Jag hoppas fortfarande på en pallplats!
En avig, en rät och en pormaska
Castingen gick bra tror jag. Jag får besked på onsdag, så tills dess är det bara att vänta.
Idag har jag varit inne i Gbg och handlat garn. Hade problem med vilken spårvagn jag skulle ta, för turen tog mig till en stadsdel där jag normalt inte brukar vara - Avenyn...
Tack och lov hittar tydligen alla andra dit - spårvagnsvägen. Nu är det så väl beskaffat, att infödingarna gärna hjälper en om man inte hittar, så damen jag delade säte med, hon visste hur jag skulle byta och åka för att komma fram.
Dessvärre hörde jag inte ett ord hon sade, för jag satt och stirrade på en pormask hon hade på kinden. Vi snackar gigantiska mått här alltså! Först trodde jag att det var ett födelsemärke, sedan krutstänk, luftgevärsskott, men det var alltså en pormask.
Jag fick sätta mig på mina händer och tack och lov skulle damen samma väg som jag. Vi bytte vagn tillsammans och till sist talade hon också om var jag skulle av. Hon tyckte nog att jag var en väldigt god lyssnare, för jag satt helt tyst och bara stirrade på henne hela resan.
....jag tänker fortfarande på den där pormasken...
Kul tur
Kom på att om jag ska vara på casting i morgon kl 11, måste jag ta 06.42-tåget. Hur snygg är jag då kl 11?
Det känns inte helt bra att åka till huvudstaden mitt i semestern. Det blir ett ovälkommet avbrott i lugnet. Lite för nära verkligheten.
Därför måste jag passa på att göra något som bara går att göra i Stockholm när jag ändå är där. Så att avbrottet är värt det. Någon som har något förslag? Förutom att betala räkningarna som ligger och väntar alltså.
Min rea-plan
Snus, dvd-boxar och fransbrödbullar. Nåja, lite till blev det, men det var mer en studie i självdiciplin än i bottennappsklipp i lågbudgetbranschen. Jag vann!
Det hade börjat mörkna när vi skulle tillbaka till ön, rutorna immade igen och det kändes lite läskigt att ge sig ut i ovädret. Men kommer man bara ut en bit och värmen drar igång, då är det bara att styra på fyrarna och det går otroligt fort att komma hem. Förmodligen beroende på att ingen annan ger sig ut, så det är ingen att hålla varken utkik eller undan för.
Varm och torr, ett glas whiskey och första säsongen av Kvarteret Skatan. Allt som allt blev det ett bra avslut på Ullaredsdagen.
JA!
Casting på fredag! Bra pröjs, tre dagars filmning utomlands.
Nu gäller det bara att jag får jobbet också... men det är skönt att åtminstone bli tillfrågad, då vet jag att jag är med i loopen.
Taggarna utåt
Regnet gav oss översvämning i källaren, pumpen pallade inte trycket, till sist sket vi i det och då tröttnade tydligen vattnet också och började sjunka undan av sig själv. I morse var det nästan torrt. Naturen har humor.
Tagit en tur ner till havet för att se om stormen lämnat tillbaka något oväntat. Nix! Bara lånat ut sådant som vi redan har gott om, tång och döda krabbor.
Vad säger du - ska jag dra till Ullared i morgon? Visst du att det kommer en ny långtradare med varor dit var 15:e minut! Det är nästan obegripligt mycket prylar... Egentligen borde jag inte åka dit... Egentligen borde jag nog tömma källaren först.
Fårö vs Hönö
Hur kommer det sig att bröd smakar så mycket godare när det är bakat på plats? Om samma bröd hade hamnat bland fulbröden i köpepåse på vanliga hyllan, då hade det inte alls smakat lika mycket... Hönö.
12åring satt förövrigt och spejade förväntansfullt in över hamnen när vi tuffade fram. Jag undrade vad hon tittade efter.
-Hönsen!
Solgass i vikens vass
Men icke... regnet gör en lov och solaeländet är det enda som vräker ner över oss. Aldrig får man vara riktigt glad!
Grilldrill
Vägen hem från varvet är en enda lång tunnel av arom. Som på en röksignal tänds öns grillar och vi som bor längst bort - vi kommer igång sist, men vi får i gengäld njuta längst.
I natt är det tystare än vanligt. Många har rest hem - förmodligen vill dom ha "en helg att komma ikapp". Tvätta, betala räkningar, sortera - allt det där man lägger på hög när solen steker och myggen leker.
Det är tyst, för alla små bjäbbande hundar som givit skall och fått skäll för att de varnat för farliga mopeder, människor i markplan, siameser med pinglor - de har också rest hem. Hem till stan där otäcka rådjur och igelkottar bara förekommer i form av kylskåpsmagneter.
Det är inte ofta man ser maneter som kylskåpsmagneter... har du tänkt på det?
Ön named
Ben, ben bara ben
Hem via Nordstan och handlade kortbyxor till 12år.
Hennes far har fått henne att anse att hon är för tjock för att visa hud. Jag vet inte hur jag ska göra. Fick henne till sist att acceptera ett par shorts som visar något mer än knät - det känns som en stor seger!
Här har vi liten flicka, som enligt skolsyster väger tre kg över viktkurvan, som enligt sin far behöver skrivas in på överviktskliniken till hösten och som hela sommaren hittills suttit på rummet och tittat på långfilm.
Flickan är smart, söt och skärpt...och litar på alla utom sig själv.
I morgon ska tamejfan kortbrallorna på och vi ska gå på barbentparad över hela ön!
Utan G-Å hade jag varit trasig ikväll.
007 - med rätt att drunkna
Vi ligger i havet och svalkar oss. G-Å har suttit vid datorn hela förmiddagen och planerat en rutt för i morgon med lilla flygplanet.
Uppvuxen som jag är med en pappa som är helt besatt av flygning och som började att beta av alla certifikat som finns att uppbringa när han gick i pension, är jag tämligen trött på och inte nämnvärt imponerad av småflyg. Faktum att jag fått agera motvillig co-pilot tills jag blev för slingrig för att få in i ett tvåsitsigt plan, spelar nog också in.
Det lite rörande är dock hur G-Å så hårt anstränger sig för att ändå göra flygningen intressant och spännande för mig.
Vi ligger alltså och guppar i havet då han plötsligt utbrister med mystisk röst;
- Jag hämtar dig på Säve kl 14-hundra - lokal tid!
Lokal tid?! Jag hade kunnat tagit min sista, salta kallsup och drunknat lycklig där och då!
Hundögon
Emot honom, på samma trottoar kommer ett helt hunddagis promenerande. Det är stora, små, långhåriga, korthåriga, glada, raskt promenerande vovvar av alla valörer.
Lille terriern ställer sig upp när gänget närmar sig och svansen viftar som att han försöker bli luftburen.
Flocken passerar och den lille terriern stretar i sitt koppel i ett försök att gå med. Till sist sätter han sig ner och följer dom med blicken när de vandrar vidare.
Det är nog det sorgligaste jag har sett idag.
Rapport från saltgruvan
Idag måste jag ägna jobbet all min tid, annars kommer jag inte kunna gå på semester.
Tänk att det finns människor som skulle göra det dom gör hela dagarna, även om dom inte fick betalt. Jag är avundsjuk på dom.
Måste fundera på vad det skulle kunna vara för mig.
Släng dig i väggen
Kom i snicksnack med hantverkaren som fixar mina fönsterkarmar. Jag undrade om det bästa med deras jobb ändå inte är att få komma in i så mångas hem och få se hur folk har det?
- Nä - det är det värsta.
Jag har fått en sådan här!
Kolla, jag är så stolt! Det är Airam som givit mig den. Airam låter mig läsa hennes dagbok, vi är jämngamla och igenkänningen är stor. Det är skönt när någon annan kan sätter ord på mina egna funderingar. Och nu ska jag ge utmärkelsen vidare till sju andra bloggar jag tycker om, det är en del av äran.
Min blogg har inte funnits så länge och du som besöker mig tillhör en än så länge väldigt liten, men synnerligen välkommen skara.
Den första bloggen jag började följa, den som faktiskt upplyste mig om att bloggvärlden existerar utanför den kändis/mode/skumpasprutande sfären, är BlingBling. (Hon visade mig också en gång hur man gör länkar i marginalen, som du ser...) Hennes är en av de sju bloggar som jag nu vill ge samma utmärkelse som jag själv fått.
BlingBling har ena foten i duktiga vuxenvärlden och med den andra smurfar hon runt i en galax nära dig och mig. Det är kittlande att göra studiebesök där. Känner mig lite som en fluktare...
PapaMac störtar mellan förälskelse och förtvivlan och låter mig hänga med på tåget. Just nu är han förälskad (skäms lite över att säga det, men han är jävligt kul när han är förtvivlad.)
Sofia har en vacker och daggblomsterdrypande blogg. Både ord och bild hanterar hon som en djuphavsnymf. Ibland svävande, ibland fotriktig.
Sten hittade jag av en slump, via hans sons kommentar på en annan blogg tror jag. Här bjuds du in i ett skriftspråk som är att avundas. Sten bjuder på djupa, stilrena reflektioner och nostalgiska tillbakablickar och inne i huvudet hör jag ibland "Året var 1945 och mannen på bilden..."
Kontaktmannen tycker förmodligen att en sådan här utmärkelse är något av det tramsigaste som finns och sätter sig över att överhuvudtaget kommentera företeelsen. Men någonstans där innanför den kaxiga, rättskaffens och arga framtoningen, anar jag ett varmt hjärta som kanske gläds.
Anjo är som en skrivkonstens trapetskonstnär och kastar sig huvudstupa mellan fantasi och verklighet, eller också är han bara lite knäpp, som Göteborgare i allmänhet. Jag gillar honom skarpt.
Leopardia är hon som läser, springer på loppisar och bakar paj med samma intensitet och ärlighet. Att jag får följa med och se resultaten av hennes utflykter är en fruktig bonus.
Det här är sju av de bloggar jag dagligen följer och som jag gärna vill att du besöker. De tilltalar olika delar av mig och kanske får du också en lite djupare bild av vem jag är.
Från västkusten utan hytt
Det var nästan så att jag ville säga till den unge liftaren med jätteryggsäcken vid Hotell Vättern att han skulle hoppa in. Bara på kul liksom!
"Trevlig resa" önskar mig snubben på macken. "Trevlig varelse" önskar jag tillbaka. Ja vad fan skulle jag säga? Han skulle ju vara kvar där! "Trevlig stanning" låter ju bara knäppt ju.
Nästan som Hemglassmelodin
Kör om en långtradare i 110 km/h.
Plötslig dyker det upp en silverfärgad Mercedes, som alltså kör så fort att han inte var synlig för mig när jag påbörjade omkörningen.
Vad tror ni slugstycket gör? Klart han går upp i röven på mig!
I backspegeln ser jag en liten, liten gubbe bakom ratten. En liten gubbe som tittar ut genom ratten, inte över! Han har pilotbrillor med spegelglas och försöker stirra mig till att öka. Fet chans hörru! Tio år gammal Hyundai, varsågodochskölj!
Långtradarchaffisar tycker illa om att man går in precis framför näbben på dem, därfär väntar jag med det tills jag ser tradaren i inre spegeln. Hela tiden håller jag ett öga på Silversmurfaren bakom, för saktar jag ner, har jag honom i baksätet fortare än jag hinner säga "attackflygarwannabee".
Här tänker jag i min enfald, att nu när vägen ligger fullständigt fri, borde han bli glad och raskt susa iväg till det mål dit han bevisligen har väldigt bråttom. Till sin familj, rea på Rusta, fasanjakt, sin älskarinna. Men icke!
Han gör det enda logiska. Går in precis framför, stirrar stint på mig via backspegeln och bromsar!
Kommer du ihåg att jag i det här läget har ett 24-tonsekipage i häcken?
Vill du träffa Farbror Bråttom? Lyssna efter det ackompanjerande långtradarbrölet han omger sig med.
Vecka 29
Tio veckor försenad och du anar nog hur mycket mer jobb respektive lägenhets fönster har inneburit, mot vad som var beräknat.
Ruttet trä, murket trä, spräckta rutor, igenspikade fönster, överkittade och övermålade gamla lappningar och lagningar. Kort sagt - framför mig har jag en blek och av tids- och sömnbrist och färg, märkt man i 30-årsåldern.
Helvetesuppdraget har han tydligen fått tack vare att han givit fast pris. Med en glimt i ögat av hopp och lättnad är han nu i alla fall snart klar. Bara min port kvar, sex stycken trerummare, sedan ska han ha djupt efterlängtad semester!
Jag upplyser honom om att det är sex stycken femrummare i porten. Tre av oss har burspråk på gaveln. I bara min lägenhet finns det åtminstone två fönster som är helt ruttna, tre som inte går att öppna och burspråket har inte målats på minst 15 år. Dessutom har jag fyra katter som han absolut inte får släppa ut när han öppnar fönsterna.
Minst ett par veckors jobb ska han nog räkna med, bara i min port, innan han kan ta sin semester, säger jag försiktigt. Tolv veckors försening alltså - på för länge, länge sedan passerat fast pris!
Med uppspärrade och av pupill fullständigt fyllda ögon, viskar han -Jag är rädd för katter...
Jag berättade inte om kattanten som bor snett under, eller om katten från Djyrkyrkogården som bor ovanpå. Han upptäcker det inom sinom tid, typ v 52.
Larmet går
Kollega har tryckt på larmknappen inne på muggen. Och gått därifrån.
Såg han inte knappen ovanför som heter "Återställare" ? Eller konstaterade han bara att det tjöt värre än vanligt i öronen, tittade på knappen och tänkte - näää, det är lite för tidigt för mig.
Ibland är det lättare att svara på vem man inte skulle vilja ta med sig till en öde ö.
