Error
Vad är det som händer? Folk verkar göra slut till höger och vänster - sedan blir dom ihop igen - och gör slut.
Verkar nästan som att det ingår i själva processen, som att man bara gör lite smått slut innan man gör jävligt slut. Någon typ av ångervecka kombinerad med ångestvecka. Sedan blir man ihop igen!
Det räcker inte längre med att gräla och ha försoningssex. Nu gör vi slut och "försonings-blir-ihop".
Jag blir lite ledsen när människor som jag anser inneha både känslodjup och självinsikt, kan sätta på och sätta av en partner så lättvindigt, för att inte tala om när dom själva blir av- och påsatta!
Hur orkar folk leva med en sådan där mental on/off-knapp? Eller utrustas inte de nya modellerna med en sådan? Går de omkring i ett ständigt "Standby-läge"?
Det skulle förklara en hel del faktiskt.
Av/på är en slags överlevnadsmekanism, i alla fall för mig.
Jag tror dom där "gör slut & bli ihop" människorna aldrig varit riktigt kära från början. För då gör man ju inte så. Eller gör man?
Du hade rätt om hisstricket. Jag hittade ett gammalt inlägg på min blogg.
http://blingbling.webblogg.se/2007/july/hur-man-hackar-en-hiss.html
Jag vet inte riktigt hur det funkar, men rädslan att ge sig hän och tappa kontrollen, att bli beroende verkar också spela in. Det tycks mig betraktas som finare att vara självständig och klara sig själv. Då är det kanske logiskt att man skyddar sig själv genom att inte släppa garden och riskera ett dödande stick. En liten rispa är lättare att återhämta sig från - eftersom man tror sig vara tvungen att klara även läkningsprocessen på egen hand.
Standby-läge. Det var bra uttryckt. Jag har aldrig förstått det heller.
Jag sover mer själv än många i min bekantskapskrets gör, men ibland undrar jag om inte de alltid sover ensamma...
Anjo: Så sant!
