Sanningsstunder och vinterblunder

Jag gillar att åka tåg. Fullständiga främlingar kan yppa de mest märkliga ting för varandra, i en tyst överenskommelse över det faktum att dom förmodligen aldrig kommer att råkas igen. Säga sanningen.

En variant är när man sover i tält. Den där stunden som infaller just som man släckt, straxt innan man somnar. Sanningsstunden. Då är det fritt fram att viska allt man menar - ingen kan höra och ingen kan tycka tvärtemot. Man bekymrar sig inte nämnvärt över faktum att det enda som skyddar sanningen från att komma ut, är ett tunnt, tunnt lager tyg - i bästa fall impregnerat mot regn.

På tåg glömmer man gärna människorna på raden bakom, likväl som vittnena på raden framför. Och där sitter i regel sådana som jag - som älskar att lyssna.

I fredags - långfredagen - då vår gick direkt över till vinter utan att passera sommar - lyssnade jag på följande sanning.

- Vad hemskt med alla djuren som kommit fram för tidigt på grund av värmen. Nu kanske dom fryser eller svälter ihjäl allihop, eftersom vintern är tillbaka.

- Nä, jag har hört att djur som går i ide, deras kost på hösten, bestående av blandningen av vissa bär, nötter och rötter, gör att dom sover ändå. Dom vaknar inte i förtid, utan när dom ska, oavsett vädret..... eller....  Nä - nu blandar jag nog ihop det med Mumintrollen...

Jag gillar att åka tåg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0