Antiklimax
Har upptäckt en olägenhet. Min projektledare, Sir Vääs, kommer hit och sätter sig när han vill ha något gjort på stört. Han dyker upp som från ingenstans - alltid glad som en speleman.
Det märkliga är, att de där överjävliga surdegarna, de löser vi som på ett kicketikick när vi slår våra skallar ihop.
Så trots att det är störande som fästingbett när han dyker upp, kan jag komma på mig med att längta lite efter honom när det kärvar ihop sig.
Fästingbett längtar jag däremot aldrig efter.
Det märkliga är, att de där överjävliga surdegarna, de löser vi som på ett kicketikick när vi slår våra skallar ihop.
Så trots att det är störande som fästingbett när han dyker upp, kan jag komma på mig med att längta lite efter honom när det kärvar ihop sig.
Fästingbett längtar jag däremot aldrig efter.
Kommentarer
Postat av: crusty
...fästingar är jävla läskiga djur! Fast det engelska namnet på dem är rätt så roligt.. :)
Postat av: Blingbling
Hihi, jag vet vem Sir Vääs är och varför han väser.
Postat av: L80
crusty: Idag har du missat en påse bilar! Den som lyfter upp stolen på bordet för mattvättaren får den! Och det var inte du... Calle får inte heller sin påse...
Postat av: L80
Bling: Sir Vääs är lite rar faktiskt. Noll pondus men massor av charm.
Trackback
