Nattvandring
När vi rundar gravplatsen hör jag en avlägsen pingla. Galopp, galopp, galopp! Genande, skenande kryssar han mellan korsen. Det är två veckor sedan vi sågs, han gastar och vi hastar hem för att hålla om.
Tänk att man kan älska något så litet, så stort.
Tänk att man kan älska något så litet, så stort.
Kommentarer
Postat av: Airam
Ja tänk... jag blir alldeles tårögd...
Trackback
