Ris och ros
Jag har uppdragsgivare som är hur lätta som helst att hålla på gott humör. Sedan har jag ju andra uppdragsgivare som är på dåligt humör, vad jag än gör.
Dom glada är roligare att anstränga sig för, att göra det lilla extra utan att dom bett om det. Dom sura får det dom beställt - that´s it.
Men jag undrar varför det är så, att de sura fastnar, att kritik är så mycket lättare att tro på än beröm?
Kommentarer
Trackback
