Märkligt

Varför blir det alltid stökigare när man röjer? Man måste liksom dubbelstäda. Jag fattar inte hur det går till...

Tut tut dumstrut

Svänger vänster i korsningen och är tvungen att stanna för att släppa över gångtrafikanterna vid övergångsstället.

Det är väldigt korta intervaller på trafikljusen, så bilen bakom mig ligger tätt, tätt, tätt och måste givetvis stanna på grund av mig. Följdaktligen blockerar han nu trafiken för han står ju mitt i korsningen. Vad tror du? Han börjar tuta!

Hur tänkta han här?
"KÖR, KÖR, KÖR - jag blockerar korsningen och det är ditt fel att jag inte väntade tills det blev fritt och nu står jag här och skämmes ta mej fan!"

Det finns tillfällen då jag också har så bråttom så att jag snirklar mig och stryker gångtrafikanterna på ett övergångsställe. Oftast väntar jag dock tills det blir en lagom lucka - man vill ju inte ha en känga i dörren eller behöva skrapa bort en terrier eller rullator från grillen.

Vilket är smartast i det här läget ? Ska jag vänta tills den äldre mannen tryggt passerat, eller ska jag köra och hoppas på att mannen, som råkar vara L Silbersky, har förståelse över att jag puttar lite lätt på honom med kofångaren?"

"- Sorry Leffe, res på dig! Killen i bilen bakom har bråttom vettu!"




Nostalgitripp

En kollega kom förbi med interntidningen. Hela upplagan från 1989/90.

Själv är jag med lite här och var och kunde snabbt konstatera att det är ganska många ansikten man känner igen och många som faktiskt jobbar kvar. 

Medan jag sitter där och bläddrar och utbrister "vad ung hon var" och "vad gammal han har blivit", då slår det mig - så säger ju säkert alla andra också, när dom ser bilderna på mig!

Tänk - mina längsta bekantskaper är folk jag jobbar med... det är lite konstigt faktiskt. Det borde ju vara barndomsvänner tycker jag. Sådana som med sin blotta existens kan bekräfta att jag också har varit liten.

Men icke - jag har i princip bara bekanta som kan bekräfta att jag är och alltid har varit ... en pappersvändare...

Ska man skratta eller lägga sig ner i fosterställning?

Röksignaler

image4image5

Klippt från Aftonbladet

"...Dessutom rymmer telefonen ett antal cigaretter. Nej, det är faktiskt inget aprilskämt även om man skulle kunna tro det. Cicarette 668 finns både som röda och vita Marlboro och kostar cirka 1100 kronor inklusive frakt..."

Varför?


Moment 22

image7
GBs Magnum Mayan Mystica - så god så - men är det bara jag som blir törstig av choklad?

Hajja antiklimax när jag dricker Pucko!

Sommartid

Ärligt talat, jag trodde att det skulle vara större skillnad. Varmare och mer smultron.

Men nu går i alla fall klockan i bilen rätt igen.

Krystat

Jag har fått en mentor. Min lärare, 70+, har erbjudit sig att lära mig allt han kan i konstformen att bygga korsord, eftersom han ser en möjlighet att trappa ner om jag tar över en del av hans arbete.

Han tar min upplärning på stort allvar, ger mig utmaningar och extrauppgifter och jag känner mig väldigt smickrad och överväger på allvar att anta hans erbjudande. Jag jobbar ju redan i ordbranschen så varför inte göra en extrahacka tänker jag.

Så kom det ett "by-the-way"-mejl igår...

"Kondom

Fredag 28 mars 2008.Kondomen är ett manligt preventivmedel. Tillverkat av gummi, med en tunn, balongliknande form. Men även andra material har förekommit. Äldre kondomer tillverkades av blindtarmar från lamm.

Ordets ursprung är höljt i dunkel. En trolig förklaring är dock att kondom kan härledas till latinets condus, som betyder behållare. Men som med många andra ord, finns det också en annan - om än mer otrolig - förklaring.

I 1600-talets England ska kungens läkare ha löst problemen med utomäktenskapliga barn genom att tillverka kondomer av blindtarmar från lamm. Enligt skrönan ska kungen då ha adlat läkaren Sir Condom."

Antingen är han bara ivrig i att dela med sig av allt han kan om ord och ords ursprung. Eller också inte...

Av alla ord som finns, så väljer han kondom? Istället för att vara konfunderad ska jag kanske vara glad och tacksam över att dagens ord inte är "nekrofili"...


Kodakcolor moment

- Hittade du sådana där färgade wraps, gröna med vitlök och röda med tomat?

- Döh! Vad tror du - vi é enna inte i Stockholm nu! E du speciell eller?

Här ute på ön tycks tydligen allt med färg (utom Gais-flaggan) som exotiskt. Det gör ön exotisk för mig!


Stilla

Idag är en pyjamasdag. Inte för att vi inte klätt på oss, utan för att efter det att vi steg upp i morse, har alla gjort det dom själva velat - men tillsammans.

Plastbarnet, med alla skojiga färger i håret, sitter och är tonårssvår framför Sims. M är knappt tonårshård med en t-shirt som han ritar på med pennor från Panduro och E sitter och snarttonårspendlar mellan bokuppslukad och "kolla - fin färg på tuggummibubblan".

Alla gör sin grej, men tillsammans. Vi har just ätit äggmacka med kall potatis och kaviar. Ingenting händer men ack så mycket som sker i ingenting. Jag trivs och tittar, inte röra, störa. Sköra.

10, 9, 8...

Nu har jag varit nere vid havet och byggt en snögumma! Hon sitter och tittar ut över vattnet med en torr fröställning i handen.

Katterna ligger i en smal strimma av sol, på ett led och jag har bakat kladdkakemuffins... ... satt ljus i alla stakar... lärt E att blåsa tuggummibubblor...

Vad mer kan jag hitta på för skjuta upp jobbet som måste göras? Är det något jag har talang för, så är det att skjuta upp saker. Jag är skottskadad. Jag kan skotta altanen! JA!

Lägg på!

Vissa arbetskamrater har mer makt över en än dom själva begriper.

Här sitter jag med L i ögonvrån och hon pratar och pratar och pratar i telefon. Visst, jag kan gå ut och börja själv, men hon sitter inne med något som jag behöver för att kunna komma vidare idag.

Kanske gör hon det omedvetet - då är det okej. Gör hon det medvetet är det näst intill elakt.

Nu har hon sagt dom där avslutningsorden tusen gånger. "Okej då..., Jamen dåså..., Ska vi säga så då?..., Ja så är det...., Nähä du....."

JAMEN LÄGG PÅ OCH LÅT OSS ÄTA DIN JÄVLA SOCKERKAKA NU DÅ!!!

...innan sötsuget går över menar jag...

...du kan väl tänka på saken...


Det sämsta med att vara barn, var att andra bestämde åt mig.
Det bästa med att vara barn, var att andra bestämde åt mig.

Ikväll fick jag ett jobberbjudande.

Ibland är det man hett längtar efter också det värsta som kan hända. Nu måste jag bestämma mig åt mig.

Syskonkärlek

13 år och storebror
- Jag vet att du dyrkar mig!

11 år och lillasyster
- Ja,  jag har ju inget bättre för mig just nu.

Ibland är det tufft att vara först, den andra kan bara komma ikapp - det är bara en fråga om tid. Jag tror att den som står i begrepp att bli ikappkommen, är den som först inser att det håller på att hända.

Kanske är just den insikten den sista gången man är först.

Nu är jag störd

Sitter och jobbar i ett kontorslandskap. Ibland blir det så mycket ljud så jag måste sitta med hörlurar och lyssna på musik för att stänga ute alla röster och framförallt mobilsignaler.

När jag verkligen måste koncentrera mig, sitter jag med öronproppar. Då upptäcker jag ibland att jag sitter och lyssnar på min egen puls! Jag hör liksom hur blodet susar inne i huvudet - och det låter HÖGT! Så högt att jag måste ta ur öronpropparna för att kunna koncentrera mig!


Klassiskt dilemma

Det bästa med att ha en egen blogg är att jag bestämmer vad som är viktigt nog eller oviktigt nog att prata om.

Det värsta är att det som är riktigt, riktigt viktigt eller riktigt riktigt oviktigt kan vem som helst läsa... och alltså censurerar jag mig själv för att inte såra, förarga eller förvärra. 

Hur ska man tänka här? Spelar det någon roll om folk blir förbannade på en? Ja bevisligen spelar det roll för mig, annars hade jag sagt vad jag tänker och tycker och inte gått omvägen via bloggen.

Utan censur kan någon som läser bli sensur.

Ett missat men smickrat tåg

Fick strax efter nyår ett mejl från en gammal nätdejt - en helt oskyldig önskan om ett gott nytt år, som jag svarade på och önskade detsamma.

När han sedan svarade, kände jag att jag ville tala om att jag inte längre var singel, utan att för den skull låta förmäten och låta påskina att jag utgick från att det var i nojssyfte han åter tagit kontakt.... vilket jag i och för sig utgår ifrån att han gjorde! Så ödmjuk är jag.

Berättade istället en liten anekdot där G-Å ingick och lät påskina att jag önskade att han, nätdejten, också träffat någon sedan vi sist hördes av för två år sedan.

Igår fick jag svar... jo då - jag hade ju anat oråd helt i sin ordning. Han hade tänkt mycket på mig under de här åren och liksom hoppats att jag fortfarande var ledig.

Synd att han inte var mer på hugget när det begav sig - för han är förmodligen en vinstlott - men alltför seg i starten. Men modig som erkände det och jag måste säga - att det känns lite skönt att vara omsvärmad.

Så från och med nu ska jag utgå från att alla de som dumpade mig, idag sitter och bittert ångrar sig! Hepp!

I brist på annat

Vid lösgodishyllan hoppar jag alltid över de där färgklada skumäggen med den lite krispiga ytan - de där som verkar vara obligatoriska i alla påskägg. Dom smakar som "förra årets".

Det märkliga är att nu när mutäggen är länsade och de där rackarna ligger kvar på botten.... då äter jag dem - i brist på annat.  

Annat jag äter i brist på annat:

- Sötmandel i brist på Ostbåge
- Cornflakes direkt ur kartongen i brist på Ostbåge
- Aladinpralinen RomRussin i brist på ... *i princip vad som helst tror jag, fyll i här själv*

Men dom där äggen hör till för det har alltid varit så - dom är riktiga nostalgiägg helt enkelt, och äckligare.


Det drar ihop sig

Påsken närmar sig med stormsteg, alla vill få sitt gjort och levererat till sig. Det är precis som att storhelgerna kommer som en total överaskning varje år.

Varje år tänker jag också - nästa år ska jag ha framförhållning. Men icke... Ska rota igenom skåpen ikväll och se om jag hittar några gamla påskägg som jag kan fylla.

Fan ta Feng Tjohej! Jag har slängt alla "bra att ha"-ägg! Går det lika bra med påse från bolaget? Är det inte innehållet som räknas? Nä - ungarna vill nog inte ha marsipanen i lila plastkasse - tänk så små och redan så konservativa!

Jag vill ha framförhållning i påskägget i år - Tack!

Man måste ju börja någonstans

Under lång tid har jag nöjt mig med att skriva inlägg på andras bloggar, men nu gör jag ett eget försök.

Det kan vara mitt ego som skriker på uppmärksamhet, mer än att jag har något vettigt att tillföra debatten... Det kommer inte gå fort det här, för jag har ännu inte listat ut hur de mest basala finesserna fungerar.

...men dom verkar ju ha så kul dom där bloggarna....

Det här ska i alla fall bli en "Helt vanlig blogg"!


Välkommen till min nya blogg!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0