Mordet i midsommar
Köpte färg och Monster hade i uppdrag att helt själv måla grinden. Lagom till att öns befolkning midsommartågade förbi, skulle den vara smyckad och grann.
Det är förmodligen för mycket begärt, att en 13-åring ska reagera när något verkar vara aningen crazy. Jobbet är i alla fall utfört, precis som utlovat och där det tidigare trånade en traditionell, stilfullt vit skärgårdsgrind, hänger nu ett kanariegult utropstecken. Men den är alldeles nymålad!
Några små grodor och laxlotter senare, återvände vi nyss hem för att äta vår Jansson och snoppade gubbar. Här hemma möttes vi av fyra gladtrampande katter och en väldigt död yttepytte fågelunge. Var det någon som sade knytis?
Sommaren är kort - mer så för somliga än andra.
Sa Kajsa Varg
Inget konstigt med det kan man tycka. Ett fönster i ett rum som bebos av ett barn. Men det som fångade min uppmärksamhet var faktist gardinerna.
Ett par blåbrallor - hängselmodellen och på andra sidan en stor, rödrutig flanellskjorta!
Cirkeln är sluten
Under lång tid var jag yngst. Jag var den där bruden som hängde med som det pitoreskburleska inslaget på fester, resor, jobb och sammanstrålningar. Trivdes väldigt bra i den rollen. De äldre ursäktade mig mitt beteende, eftersom det trots allt var lite befriande med någon som brast i känslan för möblerade rum.
Tanten i Konsumkassan till exempel, hon förstod precis vad jag menade när jag förklarade att kosten kunde varieras i all oändlighet, tack vare det myckna smaksortimentet. Samtidigt var ju glass både lätt och smidigt att värma när man inte orkade laga duktig mat.
Därefter följde en tid då jag kom ikapp. Och gick om. Det var den där perioden i livet då barn och jobb är det centrum från vilket allting utgår. Plötsligt var jag äldst!
Och här hände något märkligt. Ursäktades av yngre, på grund av att jag tack och lov betedde mig ganska barnsligt för min ålder. "Man kan inte alls tro att du är så gammal som du är" - var en tämligen vanlig replik, tätt följd av "Hur gammal är du egentligen?".
Nu, börjar det trilla in 50-årskalasinbjudningar! Nu är jag tillbaka i gänget där allting startade! De där som redan då hade villa, småbarn, diplomatjobb, pool och istärningstänger samtidigt som jag själv fann det helt naturligt att äta två liter glass varje dag och inget annat. Dom fyller 50 bast - först nu!
Och jag är jätteyngst igen!
Stöttepelare
E-L har sett mig på stortavla på stan. Det har jag helt missat. Alltså borde jag kunna komplettera mitt CV med "fotomodell", eller?
Vad kallas det för egentligen? Storbildsnuna? Plakatartist? Stolpskott? Har ingen aning. Hjälp mig någon!
McRill
Har ingen aning om hur många gånger det huggit medan jag höll i linan, har som sagt aldrig fiskat makrill tidigare. Det ska liksom till ett rejält ryck för att jag ska reagera.
Stekte dem i smör och hade äggröra med gräslök till. Lika gott som tårta!
Kissing makrill
Tänk första gången du flög. Nu är inte själva flygningen grejen mer. Nu är det kanske snarare DIT har jag aldrig flugit, eller med den flygplansmodellen. Men det är inte så mycket med själva flygningen som känns särskilt premiärigt. Det skulle vara kroppsvisiteringen då - den har jag aldrig blivit utsatt för, aldrig på en flygplats i alla fall.
Jag saknar det där premiärpirret. Men man får kanske tänka om. Istället för att längta efter de små korta första-gången-pirren, måste man kanske se till att pirren varar längre. Jobba lite på dom helt enkelt. Omfamna dom istället för att kindpussa.
Kindpuss förresten - vad fan är det för ofog!
Error
Vad är det som händer? Folk verkar göra slut till höger och vänster - sedan blir dom ihop igen - och gör slut.
Verkar nästan som att det ingår i själva processen, som att man bara gör lite smått slut innan man gör jävligt slut. Någon typ av ångervecka kombinerad med ångestvecka. Sedan blir man ihop igen!
Det räcker inte längre med att gräla och ha försoningssex. Nu gör vi slut och "försonings-blir-ihop".
Jag blir lite ledsen när människor som jag anser inneha både känslodjup och självinsikt, kan sätta på och sätta av en partner så lättvindigt, för att inte tala om när dom själva blir av- och påsatta!
Hur orkar folk leva med en sådan där mental on/off-knapp? Eller utrustas inte de nya modellerna med en sådan? Går de omkring i ett ständigt "Standby-läge"?
Det skulle förklara en hel del faktiskt.
Gahaaa
För att få lite inspiration går jag och stör en medarbetare och för att få lite sympati berättar jag om mitt dilemma som strax kommer att orsaka mig både mjäll och böjvecksexem.
- Jamen den texten fick jag från byrån förra veckan...
Jamen, alltså, jamen - GAHAAAA!
senare...
(Age rules over beuty - kunden ville hellre ha min version. he he he...)
49:e säsongen
Sitter och väntar på listan över årets sommarpratare i P1. Det är inte riktigt sommar om jag inte hör den där signaturmelodin.
Vädret kan vara hur kasst som helst, det kan vara kallt och blåsigt, men när den där låten ljuder - då är det sommar.
I regel består stor del av listan av folk som jag egentligen inte är särskilt intresserad av - men ack vad man kan bedra sig. Det är precis som att den mest torvmossetorre luckras upp när denne hamnar i radiobåset. Det är lite spännande att höra deras musikval också - det avslöjar i regel lite nya dimensioner - både positiva och sådana som bekräftar vad jag redan trodde.
Hoppas Hasse Alfredson kommer tillbaka...
Uppdatering: Nix - ingen Hasse, men en hel del positiva överraskningar.
Grattis på födelsedagen
Idag fyller hon äntligen år - tolv - men idag vill hon inte ha tårta.
Sådana man äter
Nu äntligen har jag överkommit min rädsla för maneter. Kan inte påstå att jag är helt bekväm med att de nuddar mig på ben och armar, men jag hör i alla fall inte ledmotivet till Hajen inne i huvudet när det händer.
Har simmat med vithaj - eller ovanför i alla fall - och i ärlighetens namn hände ingenting då heller. Så i princip kan man säga att enligt min erfarenhet är maneter precis lika farliga som vithajar. DUM-DUM, DUM-DUM, DUM-DUM...
Smultron däremot - dom är jag inte ett dugg rädd för. Trots att dom är stora, vilda och väldigt många just nu.
Voice-noice
"Ki-tjing"!
Ett drömjobb skulle vara att lägga röst på tecknad film. Tänk, inte behöva fiffa eller piffa sig ett dugg när man går till jobbet. Jösses vad jag skulle kunna sunka ner mig. Det är kanske så - att ju sunkigare folk ser ut - desto mer trivs dom på jobbet. Inget att bevisa, bara trivsel och nojs.
Kom igen
Min gamla chef kom över igår. Gamla och gamla förresten - hon är yngre än jag. Min förra chef alltså.
Märkligt vad mycket man faktiskt gör, men som man inte tänker på, förrän man tvingas göra en snabbgenomdragning för någon annan.
För hundra år sedan gick vi en författarutbildning tillsammans ute på Marstrand. Hon har stött ihop med en annan av adepterna och de kläckte idén om att köra en repris. De vill ha mig med och det var då - mitt i flashbacken - som jag kom på att det har hänt en del och vi är några andra än de vi var då när vi satt där på fyllebryggan, käkade räkor och dinglade med fötterna.
Jag är inte en särskilt stor vän av "det måste vi göra om!". Det blir sällan eller aldrig riktigt samma sak. "Gör igen", eller snarare "ge igen", är mer min grej.
Hjula till jobbet
Satt i solgasset och pratade med några cykelentusiaster på lunchen. De talade sig varma för att cykla till och från jobbet, så jag tänkte att det ska jag också börja göra. Det är nog en och en halv mil, men jag får väl ta tid på mig då.
Nu när jag har kommit in i svala kontorslandskapet igen, kommer realisten i mig fram. Min cykel har nämligen stått i cykelstället sedan sommaren 1995. Sist jag tittade efter hade sadeln vittrat bort och det enda som stack opp var två stora spiraler. Punka fram och bak och vad jag kunde se skulle det krävas en dunk olja för att få runt kedjan. Det är lag på att ha lyse va?
Måste nog köpa ny cykel för att ro det här projektet iland. Och hjälm. Fan vad stort det blev, helt plötsligt.
Jag väntar...
vänta | 1 dröja, ge sig till tåls, avvakta, bida, tveka; hålla sig kvar, stanna, köa; vänta barn vara gravid, vara på smällen 2 räkna med, tro, förvänta, emotse, se fram emot 3 vänta sig förvänta sig, hoppas på, förutse, bereda sig på |
Väljer att vänta. Är jag feg eller försiktig? Förståndig eller martyr? Rovdjur eller dovdjur?
Smultronställe
Det är något särskilt med dofterna på ett varv. Det luktar olja och hav - men på ett bra sätt. Mögliga dynor och tjära - också på ett bra sätt. Sedan tycker jag om hur mitt skinn luktar när solen ligger på. Det luktar sommarstart.
Har tagit årets första dopp idag. Det är varmare i vattnet än jag trodde. Jag vet inte hur många grader, men man kan vara kvar i vattnet utan att det dunkar inuti skelettet. Då är det badbart. Det är allra värst just innan man doppar magen tycker jag.
Helgens skörd - ett smultron och en fästing. De tar liksom ut varandra. 1-1.
Utan snus i åtta dagar
-"Finns det någon strand här?"
Lite gullig fråga tyckte jag. Dom åkte trots allt båt hit och det är ju en ö...
Jag berättade hur dom skulle gå för att komma till en riktigt fin liten klippa. En klippa som inte många vet om, men dom såg ut att vara på en engångsutflykt, så jag bedömde det som osannolikt att dom kommer hit igen.
Det slog mig att dom nog betraktade mig som en exotisk inföding, för när dom ställde sin fråga talade dom välartikulerat och lååångsamt.
Rart!
Högt och lågt
Sicken brud - kostymösen! Hon hade hittat så fina kläder åt mig - men hon hade också fått leta länge! Ett toppenjobb hade hon gjort och jag kände mig snygg och snitsig. Det är jätteviktigt att kläderna sitter som dom ska. Jag har svårt att koncentrera mig på min roll om jag måste dra i brallorna, rätta till bh-band, vika upp nedhasade ärmar - för att inte tala om skoskav! Inget knas här inte och sedan blev jag ju inte ledsen när jag fick behålla alltihop. Det är bonus det!
Kan avslöja vad som definierar en bra cateringansvarig också. Kommer smågodiset fram redan före lunch - då är det seriösa grejer! Ofta brukar dom hålla på snasket till framåt kvällen - men inte här inte! Val av frukt är också en vågdelare mellan proffsighet och orutin - vem fan ställer sig att skala en apelsin när man inte vet hur lång tid man har på sig! Nä - uppskivad melon och ananas - det du!
På vägen hem passerade upprymda jag en kraschad Porsche. I vägkanten satt en flicka och grät. Tänk vad fort man kan komma ner igen.
Jag har mage att säga så
Moaha ha!
Tänk vad mycket jag skulle kunna lära det svenska försvaret i konsten att kamoflera mera!
Klart som fan att dom blir avslöjade när dom envisas med att klä sig i armégrönt och släpar runt på en svart bössa! Lite rosa, lite glitter, rysch och pysch borde dom satsa på.
Nästa gång vi invaderar någon - då kommer vi inte smygande om natten inte. Nä, totalkarneval med vevor, tutor, trummor och cymbaler. Ingen och jag säger ingen skulle reagera! Förrän det var för sent.
Moaha haaaaaa!
Namnet är bestämt
"Vadblirdetförsås" ... enda nackdelen är att det är lite långt på en katt kanske..
...enda nackdelen, verkligen?