Tiga är guld

Två spontanpoeter begick min t-banevagn nu på morgonen.

Som en kverulerande kärring sitter jag och försöker läsa min pocket. Och de där två bara jamsar på och på med gälla fjortisstämmor.

Inte fan kan jag koncentrera mig på min bok, när flickorna poeterar hela vägen till t-centralen.

Ingen säger åt dem, ingen låtsas om dem - förrän de gått av. Då tar vi andra ögonkontakt med varandra, himlar, humlar och gör klickljud med tungan åt varandra.

Det ska vara tyst i vagnen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0