007 - med rätt att drunkna

Vi ligger i havet och svalkar oss. G-Å har suttit vid datorn hela förmiddagen och planerat en rutt för i morgon med lilla flygplanet.

Uppvuxen som jag är med en pappa som är helt besatt av flygning och som började att beta av alla certifikat som finns att uppbringa när han gick i pension, är jag tämligen trött på och inte nämnvärt imponerad av småflyg. Faktum att jag fått agera motvillig co-pilot tills jag blev för slingrig för att få in i ett tvåsitsigt plan, spelar nog också in.

Det lite rörande är dock hur G-Å så hårt anstränger sig för att ändå göra flygningen intressant och spännande för mig.  

Vi ligger alltså och guppar i havet då han plötsligt utbrister med mystisk röst;

- Jag hämtar dig på Säve kl 14-hundra - lokal tid!

Lokal tid?! Jag hade kunnat tagit min sista, salta kallsup och drunknat lycklig där och då!


Hundögon

Utanför Konsum sitter en liten rufsig terrier bunden och tittar uppåt längs gatan.

Emot honom, på samma trottoar kommer ett helt hunddagis promenerande. Det är stora, små, långhåriga, korthåriga, glada, raskt promenerande vovvar av alla valörer.

Lille terriern ställer sig upp när gänget närmar sig och svansen viftar som att han försöker bli luftburen. 

Flocken passerar och den lille terriern stretar i sitt koppel i ett försök att gå med. Till sist sätter han sig ner och följer dom med blicken när de vandrar vidare.

Det är nog det sorgligaste jag har sett idag.

Rapport från saltgruvan

Idag måste jag ägna jobbet all min tid, annars kommer jag inte kunna gå på semester.

Tänk att det finns människor som skulle göra det dom gör hela dagarna, även om dom inte fick betalt. Jag är avundsjuk på dom. 

Måste fundera på vad det skulle kunna vara för mig.


Släng dig i väggen

Kom i snicksnack med hantverkaren som fixar mina fönsterkarmar. Jag undrade om det bästa med deras jobb ändå inte är att få komma in i så mångas hem och få se hur folk har det?

- Nä - det är det värsta.


Flipp flopp

Har kommit på varför det tar sådan tid att komma iväg.

Om morgnarna tittar jag på tv. Flippar mellan tv 1 och 4, beroende på vad dom pratar om. Sportpanelen till exempel, innebär omedelbar flippning till andra kanalen.

Har länge anat en komplott. Många av inslagen körs samtidigt. Är det prat om partiutspel i ena kanalen, kan man ge sig den på att samma ämne tas upp i andra kanalen - ungefär samtidigt, eller något senare om det är samma gäst som ska intervjuas, vilket inte är helt ovanligt. Prat om skolan, "flipp", ha! Mer prat i andra kanalen. Matprat, "flip", jojomensan, fyran hänger på.

Hur gör dom? Har dom gemensamt körschema? Har dom spioner på varandras redaktioner? Köper dom inslag av varandra? Ja just det - nyheterna! Samma!

Hinner inte se ett enda inslag färdigt eftersom jag måste kolla om det tas upp i andra kanalen också. Flippandet för att kolla om min teori stämmer gör att jag blir försenad. Ska bara kolla ett inslag till...  det är det här som sinkar mig.

Ska lyssna på radio istället.

Friggebod vs Arla

Köper 10 kg torrfoder, på köpet får jag ett katthus av kartong!

Läser hela byggaihopinstruktionen som är tryckt på bottenplattan. Viker, trycker ut förstansade fönster, dörr, monterar skorsten och en liten medföljande pappveranda! TaDaaa!

Presenterar nöjt skapelsen för lilla katten (nu utan stora veterinärstratten), men hon är inte imponerad. Hon har hittat flärpen från en mjölkkartong.


Jag har fått en sådan här!


Kolla, jag är så stolt! Det är Airam som givit mig den. Airam låter mig läsa hennes dagbok, vi är jämngamla och igenkänningen är stor. Det är skönt när någon annan kan sätter ord på mina egna funderingar. Och nu ska jag ge utmärkelsen vidare till sju andra bloggar jag tycker om, det är en del av äran.

Min blogg har inte funnits så länge och du som besöker mig tillhör en än så länge väldigt liten, men synnerligen välkommen skara.
 
Den första bloggen jag började följa, den som faktiskt upplyste mig om att bloggvärlden existerar utanför den kändis/mode/skumpasprutande sfären, är BlingBling. (Hon visade mig också en gång hur man gör länkar i marginalen, som du ser...) Hennes är en av de sju bloggar som jag nu vill ge samma utmärkelse som jag själv fått.

BlingBling har ena foten i duktiga vuxenvärlden och med den andra smurfar hon runt i en galax nära dig och mig. Det är kittlande att göra studiebesök där. Känner mig lite som en fluktare...

PapaMac störtar mellan förälskelse och förtvivlan och låter mig hänga med på tåget. Just nu är han förälskad (skäms lite över att säga det, men han är jävligt kul när han är förtvivlad.)

Sofia har en vacker och daggblomsterdrypande blogg. Både ord och bild hanterar hon som en djuphavsnymf. Ibland svävande, ibland fotriktig.

Sten hittade jag av en slump, via hans sons kommentar på en annan blogg tror jag. Här bjuds du in i ett skriftspråk som är att avundas. Sten bjuder på djupa, stilrena reflektioner och nostalgiska tillbakablickar och inne i huvudet hör jag ibland  "Året var 1945 och mannen på bilden..." 

Kontaktmannen tycker förmodligen att en sådan här utmärkelse är något av det tramsigaste som finns och sätter sig över att överhuvudtaget kommentera företeelsen. Men någonstans där innanför den kaxiga, rättskaffens och arga framtoningen, anar jag ett varmt hjärta som kanske gläds.

Anjo är som en skrivkonstens trapetskonstnär och kastar sig huvudstupa mellan fantasi och verklighet, eller också är han bara lite knäpp, som Göteborgare i allmänhet. Jag gillar honom skarpt.

Leopardia är hon som läser, springer på loppisar och bakar paj med samma intensitet och ärlighet. Att jag får följa med och se resultaten av hennes utflykter är en fruktig bonus.

Det här är sju av de bloggar jag dagligen följer och som jag gärna vill att du besöker. De tilltalar olika delar av mig och kanske får du också en lite djupare bild av vem jag är.

Från västkusten utan hytt

Fyra katter, en Monster 14 år med fejkpiercing i näsa och läpp, 42-tumstv, dramaten och två påsar Malaco hallonsnöre. Så mycket rymmer Hyundai accent, förutom mig själv.

Det var nästan så att jag ville säga till den unge liftaren med jätteryggsäcken vid Hotell Vättern att han skulle hoppa in. Bara på kul liksom!

"Trevlig resa" önskar mig snubben på macken. "Trevlig varelse" önskar jag tillbaka. Ja vad fan skulle jag säga? Han skulle ju vara kvar där! "Trevlig stanning" låter ju bara knäppt ju.

Nästan som Hemglassmelodin

Kör om en långtradare i 110 km/h.

Plötslig dyker det upp en silverfärgad Mercedes, som alltså kör så fort att han inte var synlig för mig när jag påbörjade omkörningen.

Vad tror ni slugstycket gör? Klart han går upp i röven på mig!

I backspegeln ser jag en liten, liten gubbe bakom ratten. En liten gubbe som tittar ut genom ratten, inte över! Han har pilotbrillor med spegelglas och försöker stirra mig till att öka. Fet chans hörru! Tio år gammal Hyundai, varsågodochskölj!

Långtradarchaffisar tycker illa om att man går in precis framför näbben på dem, därfär väntar jag med det tills jag ser tradaren i inre spegeln. Hela tiden håller jag ett öga på Silversmurfaren bakom, för saktar jag ner, har jag honom i baksätet fortare än jag hinner säga "attackflygarwannabee".

Här tänker jag i min enfald, att nu när vägen ligger fullständigt fri, borde han bli glad och raskt susa iväg till det mål dit han bevisligen har väldigt bråttom. Till sin familj, rea på Rusta, fasanjakt, sin älskarinna. Men icke!

Han gör det enda logiska. Går in precis framför, stirrar stint på mig via backspegeln och bromsar!

Kommer du ihåg att jag i det här läget har ett 24-tonsekipage i häcken?

Vill du träffa Farbror Bråttom? Lyssna efter det ackompanjerande långtradarbrölet han omger sig med.


Vecka 29

Mötte hantverkaren som målar balkongräcken och fönster i huset där jag bor. Han kommer till mig på tisdag, så på sätt och vis stämmer det ju att "arbetet påbörjas v 19..."

Tio veckor försenad och du anar nog hur mycket mer jobb respektive lägenhets fönster har inneburit, mot vad som var beräknat.

Ruttet trä, murket trä, spräckta rutor, igenspikade fönster, överkittade och övermålade gamla lappningar och lagningar. Kort sagt - framför mig har jag en blek och av tids- och sömnbrist och färg, märkt man i 30-årsåldern.

Helvetesuppdraget har han tydligen fått tack vare att han givit fast pris. Med en glimt i ögat av hopp och lättnad är han nu i alla fall snart klar. Bara min port kvar, sex stycken trerummare, sedan ska han ha djupt efterlängtad semester!

Jag upplyser honom om att det är sex stycken femrummare i porten. Tre av oss har burspråk på gaveln. I bara min lägenhet finns det åtminstone två fönster som är helt ruttna, tre som inte går att öppna och burspråket har inte målats på minst 15 år. Dessutom har jag fyra katter som han absolut inte får släppa ut när han öppnar fönsterna. 

Minst ett par veckors jobb ska han nog räkna med, bara i min port, innan han kan ta sin semester, säger jag försiktigt. Tolv veckors försening alltså - på för länge, länge sedan passerat fast pris!

Med uppspärrade och av pupill fullständigt fyllda ögon, viskar han  -Jag är rädd för katter...

Jag berättade inte om kattanten som bor snett under, eller om katten från Djyrkyrkogården som bor ovanpå. Han upptäcker det inom sinom tid, typ v 52.

Larmet går

Alltså - larmet tjuter och givetvis måste man ju gå och försöka lokalisera var tjutet kommer från tänker jag. Det kan ju vara något viktigt liksom. Antingen brinner det eller också är det någons fotboja som befinner sig för långt från baslägret.

Kollega har tryckt på larmknappen inne på muggen. Och gått därifrån.

Såg han inte knappen ovanför som heter "Återställare" ? Eller konstaterade han bara att det tjöt värre än vanligt i öronen, tittade på knappen och tänkte - näää, det är lite för tidigt för mig.

Ibland är det lättare att svara på vem man inte skulle vilja ta med sig till en öde ö.

Skamfilm

Stod i kön inne i dvd-butiken och killen framför mig säger plötsligt och helt oprovocerat:

-Den är till tjejen!

Jag tittar på filmen han håller fram och kan konstatera att det är en typisk "tjejfilm". Tjej och kille på omslaget, stadssiluett i bakgrunden och filmtiteln är skriven i rosa.

Men varför kände han behovet av att förklara, eller skylla på, att den var "till tjejen"?

Jag stod med en krigsfilm i näven och hade aldrig kommit på tanken att säga "den är till särbon" ! Nu var den ju i och för sig till mig själv, men ändå!

Började fundera över vilken film som jag skulle känna behovet av att försvara mitt inköp av. Kunde inte komma på någon.


Industriområde vs Köpcentrum

I nästan alla industriområden som jag känner till, finns det övervägande outletbutiker, inte många industrier. Ska just dra iväg till två industriområden. Till det ena för att köpa solstolar på Jysk, till det andra för att köpa fuskgräs på Rusta.

Vad är det för skillnad på köpcentrum och industriområde? Den enda skillnaden jag kan komma på, är att jag tycker mig göra fiffigare klipp i industriområden, det känns liksom mer passapåigt.

Men så är jag selektivt lättlurad också.

Uppdatering: Varken solstolar eller fuskgräs blev det, men en himla massa annat bra-att-ha. Jag sade ju det!


Sommartorparn

Snubben som äger kåken som rappas i årets version av Sommartorpet - han kommer vara programledare nästa år. Tro mig! Han borde i alla fall vara programledare nästa år.

Enkel resa

Först tar man tåget till Lund. Det tar tre timmar. Väl framme sitter man och glor in i kaklet i en timme tillsammans med uteliggare, unga män från Afrika och en tant som viker en prasselplastpåse från 7eleven, luktar lite på den, vänder den ut och in, in och ut, luktar lite till på den, viker ihop, vänder ut och in, in och ut.... och vad jag vet sitter hon kvar där än och viker och luktar på sin 7elevenprasselplastpåse.

Ombord i sovvagn. Bruden som sover ovanpå och jag artighetspratar utan att ta ögonkontakt. Sambesluter att sova för öppet fönster.

Åker via Gbg! och Oslo... Elva timmar efter att jag steg på i Gbg är jag i Stockholm. Igår 30 grader plus, 18 i vattnet, måsar och siameser som slåss om horngäddans huvud. I morse grått, kallt, kapuschong och tågdörr som inte går att öppna.

När man vaknar efter en natt på tåg - känns det som att det mest är tur som gjort att man hamnat där man tänkt. Hade lika gärna kunnat vaknat i Vladivostok! Jag hade fan inte märkt någon skillnad.

Det skulle väl i så fall vara att i Vladivostok går bussarna som dom ska.


Hälj

Nu drar jag västerut. Bruce är redan där, men vi bestämde att det är lite tajt om tiden - särskilt för mig. Måste hinna dra en makrill ju.

Vi andra ses på måndag. Trevlig helg til er alla där ute i jymden.

....så pass...

En människa kom just fram till mig och sade

-Jag såg dig på tv!

-Jaha du,
sade jag. Vad var det du tittade på då?

-Det vet jag inte.

Här har ni en som gör intryck!

Greppa klyket

Fick 7 rätt av 10 i ett språktest på min egen dialekt!

Det känns ju inte helt bra kan jag säga. Har 38 år i huvudstaden verkligen förvirrat mig så? Är jag stadslös nu? Hemlös, fast i limbo, fångad i en stillastående rulltrappa?

Ja halleda!

Kräket is in da house

En väldig massa folk rör på sig just nu. Kollegor slutar och nya kommer. Jag är avundsjuk på dem. Det ger en härlig kick att bli utvald.

När jag skådespelar får jag en dos av den kicken, men den är dessvärre kortvarig. Skulle behöva känna den där kräkkänslan i lite längre skov. Du vet det där illamåendet som aldrig blir något, som man känner precis innan något bra kommer igång.

I höst ska jag sjunga musikal, då är det kära kräket så nära, så nära.

...moment 22 här - det värsta jag vet är nämligen att må illa...

Lätt lurig

G-Å är bjuden på bröllop i NY. Egentligen är det hans äldsta dotter som är bjuden, men hon frågade om G-Å ville följa med.

Självfallet blev han ytterst smickrad över att hon ville ha sällskap av sin pappa och inte av någon ung snitsig kavaljer på en sådan tillställning. Sagt och gjort betalade han gladeligen biljett till både sig och dottern.

- Vad ska ni göra resten av tiden då? undrade jag.

- Hon älskar rödvin och har alltid velat bila genom Kalifornien. Vi ska besöka alla härliga vingårdar och dricka goda viner så att det står härliga till!

- Hon har inget körkort va?

Nar tant var liten

Garanterat medelålders! Eller åtminstone miljöskadad av en uppväxt med melodikryssande föräldrar.

Köpte på fullt allvar en box (!) med tre cd-skivor fyllda med svensk sommarmusik. Originalinspelningar från -30, -40 och -50-talen.

Och kunde sjunga med i varenda låt!

Jag tröstar mig med att jag hållit i på tok för många allsånger, sjungit på alldeles för många bröllop och suttit och drällt i allt för många kräftskivor för att det inte någonstans borde satt sina spår.

Men inte trodde jag att spåren var djupa som om dragna av en harv.


RSS 2.0