Krystat

Jag har fått en mentor. Min lärare, 70+, har erbjudit sig att lära mig allt han kan i konstformen att bygga korsord, eftersom han ser en möjlighet att trappa ner om jag tar över en del av hans arbete.

Han tar min upplärning på stort allvar, ger mig utmaningar och extrauppgifter och jag känner mig väldigt smickrad och överväger på allvar att anta hans erbjudande. Jag jobbar ju redan i ordbranschen så varför inte göra en extrahacka tänker jag.

Så kom det ett "by-the-way"-mejl igår...

"Kondom

Fredag 28 mars 2008.Kondomen är ett manligt preventivmedel. Tillverkat av gummi, med en tunn, balongliknande form. Men även andra material har förekommit. Äldre kondomer tillverkades av blindtarmar från lamm.

Ordets ursprung är höljt i dunkel. En trolig förklaring är dock att kondom kan härledas till latinets condus, som betyder behållare. Men som med många andra ord, finns det också en annan - om än mer otrolig - förklaring.

I 1600-talets England ska kungens läkare ha löst problemen med utomäktenskapliga barn genom att tillverka kondomer av blindtarmar från lamm. Enligt skrönan ska kungen då ha adlat läkaren Sir Condom."

Antingen är han bara ivrig i att dela med sig av allt han kan om ord och ords ursprung. Eller också inte...

Av alla ord som finns, så väljer han kondom? Istället för att vara konfunderad ska jag kanske vara glad och tacksam över att dagens ord inte är "nekrofili"...


Kodakcolor moment

- Hittade du sådana där färgade wraps, gröna med vitlök och röda med tomat?

- Döh! Vad tror du - vi é enna inte i Stockholm nu! E du speciell eller?

Här ute på ön tycks tydligen allt med färg (utom Gais-flaggan) som exotiskt. Det gör ön exotisk för mig!


Stilla

Idag är en pyjamasdag. Inte för att vi inte klätt på oss, utan för att efter det att vi steg upp i morse, har alla gjort det dom själva velat - men tillsammans.

Plastbarnet, med alla skojiga färger i håret, sitter och är tonårssvår framför Sims. M är knappt tonårshård med en t-shirt som han ritar på med pennor från Panduro och E sitter och snarttonårspendlar mellan bokuppslukad och "kolla - fin färg på tuggummibubblan".

Alla gör sin grej, men tillsammans. Vi har just ätit äggmacka med kall potatis och kaviar. Ingenting händer men ack så mycket som sker i ingenting. Jag trivs och tittar, inte röra, störa. Sköra.

Skum mjölk

492527-5

Hon väger inte mer än en dryg liter mjölk, men hon kan hålla ett helt hyreshus på tårna en natt i mars.

Snöhög

När man är euforisk över att snön har kommit - då är man snöhög.

10, 9, 8...

Nu har jag varit nere vid havet och byggt en snögumma! Hon sitter och tittar ut över vattnet med en torr fröställning i handen.

Katterna ligger i en smal strimma av sol, på ett led och jag har bakat kladdkakemuffins... ... satt ljus i alla stakar... lärt E att blåsa tuggummibubblor...

Vad mer kan jag hitta på för skjuta upp jobbet som måste göras? Är det något jag har talang för, så är det att skjuta upp saker. Jag är skottskadad. Jag kan skotta altanen! JA!

Att dom inte skäms!

I tre timmar pratade dom om hur dom ska bemanna kontoret i Barcelona. Den ena på knackig engelska med  västsvensk brytning, den andra på knackig engelska med fransk brytning. Jag vet numer väldigt mycket om något som för mig inte har något sammanhang alls.

Lotta t ex, hon pratar tydligen utmärkt franska, men vill inte flytta. Pascal kan bara arbeta i projektet 60% - och av någon outgrundlig anledning är det synd. Patrik och ett gäng andra tomtar, som på en varierande skala pratar mer eller mindre fläckfri franska, buntar jag bara helt fräckt ihop till folk som kommer tillbringa kortare eller längre tid i Barcelona. Allihop kommer att arbeta med något som har med odling och traktorer att göra, men dom vet inte om det ännu.

Jag vet också - från en annan plats i vagnen - att ett stort energibolag sätter igång med ett hemligt projekt på måndag - och ingen får bli sjuk! Det sista ska nog tolkas mer som en förhoppning än som en order, men jag vet inte riktigt.

En annan sak jag vet är att någon i Göteborg har köpt begagnade persienner och trätrall för 1200 kr. Köpet gjordes upp via mobil.

Allt detta fick jag reda på när jag åkte i den TYSTA AVDELNINGEN. Jag hissnar nästan när jag tänker på allt jag skulle fått veta om jag valt att åka i den otysta delen av tåget.

Och nej - jag sade inte åt folk att vara tysta, bad dom inte att dämpa sig - men jag tittade på dem lite för länge och snörpte surduktigt med munnen.

Det gjorde jag flera gånger faktiskt!


Lägg på!

Vissa arbetskamrater har mer makt över en än dom själva begriper.

Här sitter jag med L i ögonvrån och hon pratar och pratar och pratar i telefon. Visst, jag kan gå ut och börja själv, men hon sitter inne med något som jag behöver för att kunna komma vidare idag.

Kanske gör hon det omedvetet - då är det okej. Gör hon det medvetet är det näst intill elakt.

Nu har hon sagt dom där avslutningsorden tusen gånger. "Okej då..., Jamen dåså..., Ska vi säga så då?..., Ja så är det...., Nähä du....."

JAMEN LÄGG PÅ OCH LÅT OSS ÄTA DIN JÄVLA SOCKERKAKA NU DÅ!!!

...innan sötsuget går över menar jag...

...du kan väl tänka på saken...


Det sämsta med att vara barn, var att andra bestämde åt mig.
Det bästa med att vara barn, var att andra bestämde åt mig.

Ikväll fick jag ett jobberbjudande.

Ibland är det man hett längtar efter också det värsta som kan hända. Nu måste jag bestämma mig åt mig.

Sanningsstunder och vinterblunder

Jag gillar att åka tåg. Fullständiga främlingar kan yppa de mest märkliga ting för varandra, i en tyst överenskommelse över det faktum att dom förmodligen aldrig kommer att råkas igen. Säga sanningen.

En variant är när man sover i tält. Den där stunden som infaller just som man släckt, straxt innan man somnar. Sanningsstunden. Då är det fritt fram att viska allt man menar - ingen kan höra och ingen kan tycka tvärtemot. Man bekymrar sig inte nämnvärt över faktum att det enda som skyddar sanningen från att komma ut, är ett tunnt, tunnt lager tyg - i bästa fall impregnerat mot regn.

På tåg glömmer man gärna människorna på raden bakom, likväl som vittnena på raden framför. Och där sitter i regel sådana som jag - som älskar att lyssna.

I fredags - långfredagen - då vår gick direkt över till vinter utan att passera sommar - lyssnade jag på följande sanning.

- Vad hemskt med alla djuren som kommit fram för tidigt på grund av värmen. Nu kanske dom fryser eller svälter ihjäl allihop, eftersom vintern är tillbaka.

- Nä, jag har hört att djur som går i ide, deras kost på hösten, bestående av blandningen av vissa bär, nötter och rötter, gör att dom sover ändå. Dom vaknar inte i förtid, utan när dom ska, oavsett vädret..... eller....  Nä - nu blandar jag nog ihop det med Mumintrollen...

Jag gillar att åka tåg.

Syskonkärlek

13 år och storebror
- Jag vet att du dyrkar mig!

11 år och lillasyster
- Ja,  jag har ju inget bättre för mig just nu.

Ibland är det tufft att vara först, den andra kan bara komma ikapp - det är bara en fråga om tid. Jag tror att den som står i begrepp att bli ikappkommen, är den som först inser att det håller på att hända.

Kanske är just den insikten den sista gången man är först.

Mi mi mi mi miiiiiiiiiiiii

I början ler alla, frågar mycket, undrar förundrat!

Efter en timme tittar några bort, himlar med hela kroppen på något vis.

Två timmar - någon börjar andas tungt genom näsan - väsande vasst.

Tre timmar - rynkade ögonbryn, gnuggar näsroten där de osynliga glasögonen gjort osynliga avtryck, tittar ner.

Tre timmar åtta minuter - tåget är framme - jag och mina siameser kliver av efter ett i vår smak mycket lyckosamt uruppförande av en spontan improvisationsopera heeeeeeeeeeeela vägen till Göteborg!

Tänk att något så litet kan låta så mycket! Och så länge!

Och i morgon är det dags igen!


Nu är jag störd

Sitter och jobbar i ett kontorslandskap. Ibland blir det så mycket ljud så jag måste sitta med hörlurar och lyssna på musik för att stänga ute alla röster och framförallt mobilsignaler.

När jag verkligen måste koncentrera mig, sitter jag med öronproppar. Då upptäcker jag ibland att jag sitter och lyssnar på min egen puls! Jag hör liksom hur blodet susar inne i huvudet - och det låter HÖGT! Så högt att jag måste ta ur öronpropparna för att kunna koncentrera mig!


Nödvänlig

Ibland har nöden ingen lag. Ibland måste man stryka folk medhårs för att få sin vilja igenom - då är man nödvänlig.

Så dumt, så dumt...

Jag håller på att bli en kattant...

Stickar sockor
Tycker om att ha en pläd om benen för att det drar
Väljer hellre en torr liten kaka istället för en med smörkräm (ibland i alla fall)
"Permanentat hår har väl ingen dött av"  (möjligtvis den som kommenterat permanenten i så fall)

....nä - listan blir inte längre än så! Puh! Då är jag inte riktigt i riskzonen ännu, men jag ska åka och titta på en chokladsilver oriental och jag får ta hem henne om jag gillar henne... så jävla dumt att säga så till mig! Det hade varit bättre och rakare om hon sagt - "Öh Pucko - kom hit och hämta!"

Men smaka på den meningen - En chokladsilver oriental - du får ta hem henne om du tycker om henne!

Skit samma att du inte har en aning om vad det är eller vad det får för konsekvenser, skulle du verkligen kunna  säga ;

-"Nej tack, jag är inte ens nyfiken!"


Klassiskt dilemma

Det bästa med att ha en egen blogg är att jag bestämmer vad som är viktigt nog eller oviktigt nog att prata om.

Det värsta är att det som är riktigt, riktigt viktigt eller riktigt riktigt oviktigt kan vem som helst läsa... och alltså censurerar jag mig själv för att inte såra, förarga eller förvärra. 

Hur ska man tänka här? Spelar det någon roll om folk blir förbannade på en? Ja bevisligen spelar det roll för mig, annars hade jag sagt vad jag tänker och tycker och inte gått omvägen via bloggen.

Utan censur kan någon som läser bli sensur.

Ett missat men smickrat tåg

Fick strax efter nyår ett mejl från en gammal nätdejt - en helt oskyldig önskan om ett gott nytt år, som jag svarade på och önskade detsamma.

När han sedan svarade, kände jag att jag ville tala om att jag inte längre var singel, utan att för den skull låta förmäten och låta påskina att jag utgick från att det var i nojssyfte han åter tagit kontakt.... vilket jag i och för sig utgår ifrån att han gjorde! Så ödmjuk är jag.

Berättade istället en liten anekdot där G-Å ingick och lät påskina att jag önskade att han, nätdejten, också träffat någon sedan vi sist hördes av för två år sedan.

Igår fick jag svar... jo då - jag hade ju anat oråd helt i sin ordning. Han hade tänkt mycket på mig under de här åren och liksom hoppats att jag fortfarande var ledig.

Synd att han inte var mer på hugget när det begav sig - för han är förmodligen en vinstlott - men alltför seg i starten. Men modig som erkände det och jag måste säga - att det känns lite skönt att vara omsvärmad.

Så från och med nu ska jag utgå från att alla de som dumpade mig, idag sitter och bittert ångrar sig! Hepp!

I brist på annat

Vid lösgodishyllan hoppar jag alltid över de där färgklada skumäggen med den lite krispiga ytan - de där som verkar vara obligatoriska i alla påskägg. Dom smakar som "förra årets".

Det märkliga är att nu när mutäggen är länsade och de där rackarna ligger kvar på botten.... då äter jag dem - i brist på annat.  

Annat jag äter i brist på annat:

- Sötmandel i brist på Ostbåge
- Cornflakes direkt ur kartongen i brist på Ostbåge
- Aladinpralinen RomRussin i brist på ... *i princip vad som helst tror jag, fyll i här själv*

Men dom där äggen hör till för det har alltid varit så - dom är riktiga nostalgiägg helt enkelt, och äckligare.


Det drar ihop sig

Påsken närmar sig med stormsteg, alla vill få sitt gjort och levererat till sig. Det är precis som att storhelgerna kommer som en total överaskning varje år.

Varje år tänker jag också - nästa år ska jag ha framförhållning. Men icke... Ska rota igenom skåpen ikväll och se om jag hittar några gamla påskägg som jag kan fylla.

Fan ta Feng Tjohej! Jag har slängt alla "bra att ha"-ägg! Går det lika bra med påse från bolaget? Är det inte innehållet som räknas? Nä - ungarna vill nog inte ha marsipanen i lila plastkasse - tänk så små och redan så konservativa!

Jag vill ha framförhållning i påskägget i år - Tack!

Man måste ju börja någonstans

Under lång tid har jag nöjt mig med att skriva inlägg på andras bloggar, men nu gör jag ett eget försök.

Det kan vara mitt ego som skriker på uppmärksamhet, mer än att jag har något vettigt att tillföra debatten... Det kommer inte gå fort det här, för jag har ännu inte listat ut hur de mest basala finesserna fungerar.

...men dom verkar ju ha så kul dom där bloggarna....

Det här ska i alla fall bli en "Helt vanlig blogg"!


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0