Nästan som Hemglassmelodin

Kör om en långtradare i 110 km/h.

Plötslig dyker det upp en silverfärgad Mercedes, som alltså kör så fort att han inte var synlig för mig när jag påbörjade omkörningen.

Vad tror ni slugstycket gör? Klart han går upp i röven på mig!

I backspegeln ser jag en liten, liten gubbe bakom ratten. En liten gubbe som tittar ut genom ratten, inte över! Han har pilotbrillor med spegelglas och försöker stirra mig till att öka. Fet chans hörru! Tio år gammal Hyundai, varsågodochskölj!

Långtradarchaffisar tycker illa om att man går in precis framför näbben på dem, därfär väntar jag med det tills jag ser tradaren i inre spegeln. Hela tiden håller jag ett öga på Silversmurfaren bakom, för saktar jag ner, har jag honom i baksätet fortare än jag hinner säga "attackflygarwannabee".

Här tänker jag i min enfald, att nu när vägen ligger fullständigt fri, borde han bli glad och raskt susa iväg till det mål dit han bevisligen har väldigt bråttom. Till sin familj, rea på Rusta, fasanjakt, sin älskarinna. Men icke!

Han gör det enda logiska. Går in precis framför, stirrar stint på mig via backspegeln och bromsar!

Kommer du ihåg att jag i det här läget har ett 24-tonsekipage i häcken?

Vill du träffa Farbror Bråttom? Lyssna efter det ackompanjerande långtradarbrölet han omger sig med.


Kommentarer
Postat av: Airam

Oroar mig för att Silversmurfaren "kan" vara min chef. Tycker mig känna igen det där. Den pyttiga självkänslan ;-)



Kika in hos mig - Du har en överraskning där.

http://airam.webblogg.se/2008/july/brilliante.html

2008-07-13 @ 11:50:12
URL: http://airam.webblogg.se/
Postat av: stenh

Det var nog Silversmurfaren i egen låg person jag hade bakom mig på E4 vid Linköping. Exakt samma beteende, inklusive bromsandet när han väl kört om.

2008-07-13 @ 11:53:42
Postat av: L80

Airam: Hälsa din chef att han kan få tinnitus av att köra så där! Och tack så mycket för överraskningen! Jag har skickat den vidare nu som du ser.



Sten: Önskar så att jag förstod hur dom tänker när dom bromsar. Kör jag in i gumpen, blir vi ju båda stående! Någonstans måste det vara ett tecken på stor tilltro till min körkapacitet, att mina superkraftsreflexer ska reagera och att jag ska bromsa jag också. Egentligen är det kanske ett tecken på beundran. En homage helt enkelt!

2008-07-14 @ 16:44:14
URL: http://heltvanlig.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0