Kubism
Tänk dig din partner som Rubriks kub.
I början när du lattjar med den är du full av ork, lust och entusiasm, men målet är trots allt att förstå och med tiden lösa den.
Du vrider och vänder, flyttar och ändrar - målet är att få den perfekt och färdig. Hur kul är den sedan? När alla färgfält fallit på plats, när du fått den precis så som du drömde att den skulle bli när du startade, hur kul är den att leka med då?
Personligen tappar jag intresset helt.
Att kunna omfamna sin älskades sämre sidor och acceptera dem som en förutsättning för förhållandets fortlevnad, det tror jag att jag blivit bättre på. Men försök aldrig få mig att älska att du smaskar - på den punkten tänker jag skruva mig blå!
I början när du lattjar med den är du full av ork, lust och entusiasm, men målet är trots allt att förstå och med tiden lösa den.
Du vrider och vänder, flyttar och ändrar - målet är att få den perfekt och färdig. Hur kul är den sedan? När alla färgfält fallit på plats, när du fått den precis så som du drömde att den skulle bli när du startade, hur kul är den att leka med då?
Personligen tappar jag intresset helt.
Att kunna omfamna sin älskades sämre sidor och acceptera dem som en förutsättning för förhållandets fortlevnad, det tror jag att jag blivit bättre på. Men försök aldrig få mig att älska att du smaskar - på den punkten tänker jag skruva mig blå!
Kommentarer
Postat av: Blingbling
Gud vad jag önskar att jag kan lösa den där förbannade kuben.
Postat av: StenH
Kvinnan vill bli älskad som hon är men vill ändra på sin partner...
Postat av: L80
StenH: Männen jag mött har nog inte märkt att jag ändrat mig självmant i min iver att var till lags. Det är dessvärre inte mig dom då möter, men det kan jag ju inte klandra männen för. Snarare min rädsla för konflikter. Nu har jag slutat skylla mig själv, det tog drygt 40 år. Nu är jag sann.
Trackback
