En helt vanlig blogg

Hur kommer det sig att gamla skolkamrater och före detta pojkvänner hör av sig när dom just skilt sig?

Är det för att ta upp tråden där de senast var unga, oförstörda och lyckliga? Ett försök att backa bandet, radera åren genom att låtsas att de aldrig skett? Det festliga är att dom tror att jag fortfarande är samma pellejönsa som jag var då, för tjugofem år sedan.

Bejaka din lönnfeta, tunnhåriga och bittra sida vettja. Det är både en rättighet och en skyldighet. Omfamna dina erfarenheter, goda som dåliga, tacka för dansen och kom in i matchen.

Dessutom har erfarna människor ett större underhållningssvärde, tonåringar har jag nog av ändå.