Guldkant
Tänk vad jag har saknat det ändå. Att sjunga dansbandslåtar. Det är stor töntfaktor - jag vet, men ack så roligt det är.
Höll en liten lektion för publiken på filmfestivalen i vad som är typiskt för "dansbandska" - den fejkade stockholmskan, det höga "countrypipet" på slutet av sista rad i vers och refräng, det ständiga leendet - oavsett vad texten handlar om, det höjda ögonbrynet - men bara det ena!
Många sjöng med och när vi alla tillsammans på slutet improviserade ihop en alldeles ny dansbandslåt - både text och musik, då kände jag hur mycket jag faktiskt saknar publikkontakten.
En annan kul grej som hände igår var att en reklamfilm som jag är med i, vann första pris på Roygalan!
Vilken dag!
L80 - du är en riktigt stjärna :) Du får berätta mer på måndag.
